Det var en gång ett porlande utlopp i reservatet – naturlikt, på papperet i alla fall. För en månad sedan satte vi oss på huk, kisade mot vassen och konstaterade att själva porlandet mer liknade ett generat småprat än en vild fors. Utloppet var igenväxt, lika fullproppat som en pendel i rusningstrafik. Här var det inte tal om porlande, utan snarare om ett högljutt ”host, host” från vattenväxterna som tagit över scenen.

På södra sidan av detta inte-så-porlande utlopp låg en ängsmark, sådd för tre år sedan. Tanken var att den skulle svänga av blomsterliv och insektsfest, men istället har den fått vila sig i form – det vill säga, den har blivit lite för vild och ledig. Vi började undra: Vem har egentligen koll på den där uppdaterade skötselplanen för reservatet? Vi efterfrågade den, med förhoppning om tydliga anvisningar om slåtter, slyröjning och, ja, porlande utlopp.

Vad vi fick var dock något helt annat – ett dokument från Peab som mest beskrev hur den nyanlagda gräsytan skulle tas om hand. Och det var inte alls vad vi var ute efter! Visserligen stod det där med stora bokstäver att gräset borde slås med lie, för bästa resultat. Här såg vi framför oss en riktig landskapsromantik – någon i linnebyxor och stråhatt, svingande en lie i sensommarvinden.

Men verkligheten, ja, den är ju oftast mindre poetisk. Nu när vi kom dit senast såg vi att Solna hade tagit saken – och gräset – i egna händer. Med en åkgräsklippare. Inget sväng med lie, inget slåttergille, nej, här var det motorbrummande effektivitet som gällde. Ängen ser nu ut som en rakad tennisplan, medan det porlande utloppet fortfarande bara småhostar. Så, ett rep i tre år för att skydda marken så den får sätta sig, sen plockas repet bort och marken körs sönder i samband med det!? Något är väldigt fel i det tänket!

Vi kan inte låta bli att undra om nästa kapitel i denna naturvårdssaga kommer innehålla en robotgräsklippare vid strandkanten eller kanske till och med en automatiserad porlmaskin, så att vattnet åtminstone låter lite mer naturlikt. Tills vidare håller vi ögonen öppna efter den berömda skötselplanen – och kanske, kanske dyker det upp någon med lie och stråhatt till nästa säsong. Alltid kan man ju hoppas!