Nu har den där beryktade kylan slagit klorna i oss igen. Jackan är uppdragen till öronen, vintermössan har grävts fram ur hallgarderoben, och varje gång man kliver utanför dörren känns det lite som att sticka ut näsan i ett frysfack. Men medan vi människor huttrar i väntan på bussen och drömmer om varm choklad, är det ändå någon som har det snäppet tuffare just nu – nämligen våra fjäderklädda vänner vid Råstasjön.

Naturen går förvisso in i vinteride, men det är fortfarande full aktivitet för de som inte har råd att ta ledigt. Hägrarna, de ståtliga grå figurerna som ser ut att ha glömt sin egen kalender och missat flyget söderut, spatserar omkring och försöker hålla värmen. Och de är inte ensamma – även andra fåglar står där, påpälsade av naturen själv, och spanar efter öppet vatten. Tyvärr verkar det som om årets vinterfix har dragit ut på tiden. Både vi och fåglarna står återigen inför det eviga mysteriet: När ska omrörarna slås på?

Just nu samlas fågelfolket vid utloppet i sjön, där strömmen håller en liten vak öppen. Det är där man hittar dem, som en sorts spontan fågelfestival – någon slags “Survival of the Fittest” med frusna tår. Samtidigt slår det mig att matningen inte heller verkar vara igång. Jag har letat efter hägrarnas matlådor, de där små trälådorna som brukar dyka upp som en för tidig julklapp, men icke. Inte ens en liten lunchpåse i sikte.

Så här står vi nu, både folk och fåglar, och väntar på att någon ska trycka på startknappen. Man kan undra om det finns någon sorts vinterbyråkrati i Solna som måste gås igenom innan någon får rota fram elkablarna och börja mata fisk. Är det månne så att någon väntar på rätt temperatur enligt SMHI:s föreskrifter, eller är det bara så att det alltid tar ett extra varv innan maskineriet kommer igång? Kanske är det som med julpyntet – inget får ske för tidigt.

Nåväl, SMHI har viskat om en liten värmebölja nästa vecka. Med lite tur kanske Solnas vinterteam hinner ut innan isen lägger sig på allvar och innan hägrarna börjar titta mot grannkommunen med längtande blickar. Vi hoppas på det bästa, så kanske både människor och fåglar kan fira första advent med öppet vatten och påfyllda matlådor. Och om inte, ja då får vi väl kavla upp ärmarna och gnälla lite till – det hör ju trots allt vintern till.