Nu är det vinter igen – och som vanligt har våra tappra fåglar börjat fundera på om det verkligen var så smart att stanna kvar i Sverige när andra väljer att dra söderut. Det är som om de skulle haft bättre koll på SAS avgångstider än vi människor har på våra egna semesterplaner. Men här är de nu, och vi är här, och någon måste ju ta hand om dem. Det har blivit lite av en tradition, en svensk vinterklassiker, att oroa sig för småfåglarna.

I år har Solna verkligen gjort sitt – omröraren i sjön sattes igång i tid, med viss darr på ribban. Man kan tänka sig att kommunens vinterpersonal stod där med kaffemuggen i ena handen och ett schema i den andra, stirrande på klockan och undrande om de verkligen skulle hinna. Men, som om det vore en hockeymatch med förlängning, lyckades de! Och nu är det öppet vatten i sydvästra hörnet av sjön. Ja, där samlas både ankor och småfåglar och kanske till och med någon vintertrött pensionär för att beundra insatsen. För att inte tala om alla fotografer.

Hägrarna, de där luriga långbenta fiskarna, får sitt. De har stått och väntat som barnen på julafton – och nu är det dags: fiskbuffén är dukad. Det är nästan så att man hör dem klucka av förtjusning när de plockar dagens lunch ur matlådorna, en lyx som få kan unna sig en kall januaridag.

Men så kommer vi till den eviga frågan: vad ska man egentligen ge fåglarna att äta? Svensken älskar att mata fåglar, det har vi inom oss. Men snälla, för allas skull, lämna det vita brödet hemma! Det är ungefär lika näringsrikt som att bjuda sina gäster på luft till middag. Man kan nästan höra änderna sucka när någon kastar en brödbit: “Jaha, där kom det igen.” Kan vi inte bjuda på lite frön, nötter eller något som faktiskt gör en vinterdag lite lättare att uthärda?

Så när du står där vid sjön nästa gång, med snön knastrande under skorna och fåglarna i blickfånget, tänk på omröraren, hägrarnas glädje och brödbitarna som ingen egentligen vill ha. Och glöm inte att lite omtanke slår brödkanter med hästlängder. Det är ju ändå lite av tjusningen med svensk vinter: att bry sig, småprata med fåglarna och låta omröraren snurra i all evighet.