
Det är nästan så man får nypa sig i armen – har det redan gått tio år sedan byggbodarna försvann från höjden mellan bangolfen och utloppet från Råstasjön? Byggkaoset har bytts mot stillhet, men helt lugnt har det ju ändå inte varit. När Tekniska förvaltningen skulle ta fram planen 2019 för att återställa området. Men som det brukar vara – planerna tar tid, och under tiden fick marken göra tjänst som både parkeringsplats och evenemangsyta. Inte direkt det som står i broschyrerna för ett naturreservat, men behovet har ju sina egna vägar.


Man minns ju hur det såg ut under de där riktigt stora eventhelgerna. Bilar överallt, och plötsligt kändes skogen mer som en drive-in än som en plats för eftertanke och fågelsång. Samtidigt låg Fabeges tomt och vilade vid sidan av, ett litet industriellt kungarike där betongfabriken en gång hade sitt högkvarter.
Men nu har Fabege tagit tag i saken och gjort sin tomt så prydlig att man nästan vill rulla ut picknickfilten – även om den ligger utanför själva reservatet. Det är lite som att grannen klipper gräset med linjal, medan man själv låter maskrosorna härja fritt.’


Och Solnas mark? Ja, där får marken fortsätta sin skönhetssömn. Träda är ordet, och det är väl i och för sig miljövänligt, men det känns ändå som att tiden står still just där. Man undrar ju lite smått vad som kommer att hända när valaffischerna börjar ploppa upp inför 2026. Ska Zon 5 få ytterligare ett sabbatsår, eller blir det äntligen fart på återställandet?
Kanske är det dags för ett nytt kapitel – eller åtminstone för några nya idéer. För vem vet, kanske blir det snart lika prydligt på Solnas sida som hos grannen. Vi kanske får indikationer redan nu i november då budgeten för 2026 ska fastställas. Eller så får vi vänta ett decennium till. Sånt är livet i naturreservatets väntrum.



