Nu har den där beryktade kylan slagit klorna i oss igen. Jackan är uppdragen till öronen, vintermössan har grävts fram ur hallgarderoben, och varje gång man kliver utanför dörren känns det lite som att sticka ut näsan i ett frysfack. Men medan vi människor huttrar i väntan på bussen och drömmer om varm choklad, är det ändå någon som har det snäppet tuffare just nu – nämligen våra fjäderklädda vänner vid Råstasjön.

Naturen går förvisso in i vinteride, men det är fortfarande full aktivitet för de som inte har råd att ta ledigt. Hägrarna, de ståtliga grå figurerna som ser ut att ha glömt sin egen kalender och missat flyget söderut, spatserar omkring och försöker hålla värmen. Och de är inte ensamma – även andra fåglar står där, påpälsade av naturen själv, och spanar efter öppet vatten. Tyvärr verkar det som om årets vinterfix har dragit ut på tiden. Både vi och fåglarna står återigen inför det eviga mysteriet: När ska omrörarna slås på?

Just nu samlas fågelfolket vid utloppet i sjön, där strömmen håller en liten vak öppen. Det är där man hittar dem, som en sorts spontan fågelfestival – någon slags ”Survival of the Fittest” med frusna tår. Samtidigt slår det mig att matningen inte heller verkar vara igång. Jag har letat efter hägrarnas matlådor, de där små trälådorna som brukar dyka upp som en för tidig julklapp, men icke. Inte ens en liten lunchpåse i sikte.

Så här står vi nu, både folk och fåglar, och väntar på att någon ska trycka på startknappen. Man kan undra om det finns någon sorts vinterbyråkrati i Solna som måste gås igenom innan någon får rota fram elkablarna och börja mata fisk. Är det månne så att någon väntar på rätt temperatur enligt SMHI:s föreskrifter, eller är det bara så att det alltid tar ett extra varv innan maskineriet kommer igång? Kanske är det som med julpyntet – inget får ske för tidigt.

Nåväl, SMHI har viskat om en liten värmebölja nästa vecka. Med lite tur kanske Solnas vinterteam hinner ut innan isen lägger sig på allvar och innan hägrarna börjar titta mot grannkommunen med längtande blickar. Vi hoppas på det bästa, så kanske både människor och fåglar kan fira första advent med öppet vatten och påfyllda matlådor. Och om inte, ja då får vi väl kavla upp ärmarna och gnälla lite till – det hör ju trots allt vintern till.

Det är nästan så man får nypa sig i armen – har det redan gått tio år sedan byggbodarna försvann från höjden mellan bangolfen och utloppet från Råstasjön? Byggkaoset har bytts mot stillhet, men helt lugnt har det ju ändå inte varit. När Tekniska förvaltningen skulle ta fram planen 2019 för att återställa området. Men som det brukar vara – planerna tar tid, och under tiden fick marken göra tjänst som både parkeringsplats och evenemangsyta. Inte direkt det som står i broschyrerna för ett naturreservat, men behovet har ju sina egna vägar.

Man minns ju hur det såg ut under de där riktigt stora eventhelgerna. Bilar överallt, och plötsligt kändes skogen mer som en drive-in än som en plats för eftertanke och fågelsång. Samtidigt låg Fabeges tomt och vilade vid sidan av, ett litet industriellt kungarike där betongfabriken en gång hade sitt högkvarter.

Men nu har Fabege tagit tag i saken och gjort sin tomt så prydlig att man nästan vill rulla ut picknickfilten – även om den ligger utanför själva reservatet. Det är lite som att grannen klipper gräset med linjal, medan man själv låter maskrosorna härja fritt.’

Och Solnas mark? Ja, där får marken fortsätta sin skönhetssömn. Träda är ordet, och det är väl i och för sig miljövänligt, men det känns ändå som att tiden står still just där. Man undrar ju lite smått vad som kommer att hända när valaffischerna börjar ploppa upp inför 2026. Ska Zon 5 få ytterligare ett sabbatsår, eller blir det äntligen fart på återställandet?

Kanske är det dags för ett nytt kapitel – eller åtminstone för några nya idéer. För vem vet, kanske blir det snart lika prydligt på Solnas sida som hos grannen. Vi kanske får indikationer redan nu i november då budgeten för 2026 ska fastställas. Eller så får vi vänta ett decennium till. Sånt är livet i naturreservatets väntrum.

Det är snart dags igen – budgettider i Solna! Kommunfullmäktiges ledamöter laddar med kaffe och post-it-lappar inför den stora bataljen om 2026 års siffror. Samtidigt står Rädda Råstasjön vid sidlinjen och undrar om det äntligen är dags att damma av gamla löften och återställa den natur som försvann när Arenastaden växte upp som svamp ur jorden. Mest handlar det om Zon 5, och särskilt den där stackars remsan mot Evenemangsgatan där byggbodarna stod och skramlade en gång i tiden.

Enligt den genomförandeplan som togs fram efter att man bestämde sig för att skapa naturreservatet, så fick Tekniska nämnden det hedervärda uppdraget att planera hur återställandet skulle gå till. Man skulle samarbeta med stadsledningsförvaltningen, miljö- och byggnadsförvaltningen, markägare och, förmodligen, någon stackars gråsparv på plats. Planen skulle redovisas till nämnden – redan 2019, faktiskt. Men tiden går fort när man har roligt, och än så länge har naturen på Zon 5 mest fått vänta på sin tur.

Visst har Tekniska förvaltningen ansökt om tillstånd att återställa en liten del, där vid Råsta Strandväg, men vi har inte sett något ja från Miljönämnden än.

Rädda Råstasjön skickade för säkerhets skull ut en fråga till alla partier för två veckor sen: ”Är ni villiga att avsätta minst tio miljoner till Zon 5 mellan utloppet och bangolfen?” Svarsfrekvensen är än så länge ungefär som när man försöker få folk att komma på årsmöte i bostadsrättsföreningen: två svar har trillat in. Ett parti vill lägga pengar, ett annat vill vänta tills alla beslut och tillstånd är klara. Tre partier har inte svarat, resten lovar att återkomma.

Rädda Råstasjön kommer självklart att publicera partiernas ståndpunkter innan debatten drar igång i Kommunfullmäktige. Under tiden får vi väl hoppas att både nämnder och näbbmusar håller ut ett tag till. Tills dess: håll utkik efter svar – och kanske, kanske, lite handling!