Höghusen vid arenan höjer sig hotfullt över naturområdet

2015 är ett skammens år för Solna. I Paris har man insett miljöns betydelse för oss människor, den jord vi bebor och i decembermörkret tänt ett förhoppningens ljus med ett nytt klimatavtal. Alla frågor rörande klimat och miljö är, som de flesta förstår, mycket lokala. Det betyder att det faktiskt spelar roll om vi kan ändra vår livsstil; gå och cykla t ex i stället för att ta bilen så ofta. Luften vi andas blir avsevärt bättre också i städerna om parker och grönområden inte byggs igen. Allt detta vet vi. Förmodligen känner även de styrande i Solna till dessa enkla fakta. Men den styrande alliansen driver en politik som tycks blind och döv vad gäller miljön.

Varför är då 2015 ett skammens år? Jo, efter att ha legat pinsamt lågt i miljöranking bland Sveriges alla kommuner – på plats 166 av 290 – har Solna sjunkit som en sten. Nu hamnar Solna, en av landets rikaste kommuner och alls inte offer för miljöfarlig industri, på plats 284! Det är ett tapp på 118 platser sen förra året. Miljörankingen visar att Solna skrapar ihop 5,6 poäng av totalsumman 60. Frågan “ Har kommunen ett politiskt antaget klimatmål för att minska utsläppen av växthusgaser inom det egna geografiska området?” besvaras överhuvudtaget inte. Flera frågor lämnas obesvarade. Det kan sannolikt bara bero på en sak. Man kan inte svara. Man kan inte svara eftersom ingenting, absolut ingenting, gjorts.

I Solna prioriterar den styrande alliansen andra ting. Här ska bilarna fram till varje pris. De ska fram också på vägar som man tidigare ville stänga av för trafik; Sjövägen till exempel. Snart vill man öppna Vintervägen för genomfart, detta trots att skolor, förskolor och Råsundaskolans plastgräsplan innebär ständig närvaro av många barn. Bilarna går före barnen. Bygget av nya kvarteret Bollen betyder mera avgaser och buller. Cykelbanorna i Solna är få och ofta ofullständiga. På ritningarna till Signalbron såg det ut som om man tänkt på gående och cyklister, men när bron stod färdig hade de skuffats undan till förmån för – ja, gissa? Den nyligen antagna budgeten anslår två miljoner till cykelbanor. Det räcker till några kilometers målning på asfalten, inte mer. Grannkommunen Sollentuna anslår 40 miljoner!

Snart har 25 000 människor skrivit på Rädda Råstasjöns protestlistor mot fortsatt byggnation vid sjön. De har gjort det därför att de till skillnad från stadens styrande allians förstår värdet av ett grönområde i en stad som vuxit och växer rekordsnabbt. Än så länge kan man promenera runt sjön och på norra sidan nästan tro att man befinner sig i en skog. På våren hörs näktergalen! Denna lilla gröna lunga vill man ta ifrån oss. Något politiskt antaget miljöprogram med lokala miljömål finns inte. Om ett sådant funnits hade man knappast kommit på tanken att bygga ytterligare 700 bostäder – en del av dem dessutom på strandskyddat område. Solnas styrande politiker är stolta över att staden är företagsvänlig och har låg kommunalskatt. Hur vore det om de började begripa att framtiden inte endast stavas bilar, byggen och business, utan också god miljö för de boende? De stora företagen har faktiskt förstått detta och aktivt drivit på i miljöarbetet. Politiken, åtminstone i Solna, tycks ha stannat kvar i en sedan länge passerad tid.

Text: Ann Bell, foto: Maria Thiessen