Det är nästan så man får nypa sig i armen – har det redan gått tio år sedan byggbodarna försvann från höjden mellan bangolfen och utloppet från Råstasjön? Byggkaoset har bytts mot stillhet, men helt lugnt har det ju ändå inte varit. När Tekniska förvaltningen skulle ta fram planen 2019 för att återställa området. Men som det brukar vara – planerna tar tid, och under tiden fick marken göra tjänst som både parkeringsplats och evenemangsyta. Inte direkt det som står i broschyrerna för ett naturreservat, men behovet har ju sina egna vägar.

Man minns ju hur det såg ut under de där riktigt stora eventhelgerna. Bilar överallt, och plötsligt kändes skogen mer som en drive-in än som en plats för eftertanke och fågelsång. Samtidigt låg Fabeges tomt och vilade vid sidan av, ett litet industriellt kungarike där betongfabriken en gång hade sitt högkvarter.

Men nu har Fabege tagit tag i saken och gjort sin tomt så prydlig att man nästan vill rulla ut picknickfilten – även om den ligger utanför själva reservatet. Det är lite som att grannen klipper gräset med linjal, medan man själv låter maskrosorna härja fritt.’

Och Solnas mark? Ja, där får marken fortsätta sin skönhetssömn. Träda är ordet, och det är väl i och för sig miljövänligt, men det känns ändå som att tiden står still just där. Man undrar ju lite smått vad som kommer att hända när valaffischerna börjar ploppa upp inför 2026. Ska Zon 5 få ytterligare ett sabbatsår, eller blir det äntligen fart på återställandet?

Kanske är det dags för ett nytt kapitel – eller åtminstone för några nya idéer. För vem vet, kanske blir det snart lika prydligt på Solnas sida som hos grannen. Vi kanske får indikationer redan nu i november då budgeten för 2026 ska fastställas. Eller så får vi vänta ett decennium till. Sånt är livet i naturreservatets väntrum.

Det är snart dags igen – budgettider i Solna! Kommunfullmäktiges ledamöter laddar med kaffe och post-it-lappar inför den stora bataljen om 2026 års siffror. Samtidigt står Rädda Råstasjön vid sidlinjen och undrar om det äntligen är dags att damma av gamla löften och återställa den natur som försvann när Arenastaden växte upp som svamp ur jorden. Mest handlar det om Zon 5, och särskilt den där stackars remsan mot Evenemangsgatan där byggbodarna stod och skramlade en gång i tiden.

Enligt den genomförandeplan som togs fram efter att man bestämde sig för att skapa naturreservatet, så fick Tekniska nämnden det hedervärda uppdraget att planera hur återställandet skulle gå till. Man skulle samarbeta med stadsledningsförvaltningen, miljö- och byggnadsförvaltningen, markägare och, förmodligen, någon stackars gråsparv på plats. Planen skulle redovisas till nämnden – redan 2019, faktiskt. Men tiden går fort när man har roligt, och än så länge har naturen på Zon 5 mest fått vänta på sin tur.

Visst har Tekniska förvaltningen ansökt om tillstånd att återställa en liten del, där vid Råsta Strandväg, men vi har inte sett något ja från Miljönämnden än.

Rädda Råstasjön skickade för säkerhets skull ut en fråga till alla partier för två veckor sen: ”Är ni villiga att avsätta minst tio miljoner till Zon 5 mellan utloppet och bangolfen?” Svarsfrekvensen är än så länge ungefär som när man försöker få folk att komma på årsmöte i bostadsrättsföreningen: två svar har trillat in. Ett parti vill lägga pengar, ett annat vill vänta tills alla beslut och tillstånd är klara. Tre partier har inte svarat, resten lovar att återkomma.

Rädda Råstasjön kommer självklart att publicera partiernas ståndpunkter innan debatten drar igång i Kommunfullmäktige. Under tiden får vi väl hoppas att både nämnder och näbbmusar håller ut ett tag till. Tills dess: håll utkik efter svar – och kanske, kanske, lite handling!

Nu tar Solna ett viktigt steg för att återställa delar av Råstasjöns naturreservat som blev påverkade under byggandet av Arenastaden. Insatsen börjar på norra sidan, i riktning mot Råsta Strandväg, där området ska förbättras och ges möjlighet att återhämta sig.

Området kring dagvattendammen ska nu rustas upp. Här planeras gräsängar som bidrar till biologisk mångfald och rekreationsvärde. Dessutom kommer ett dussintal lövträd att planteras, vilket på sikt ger både skugga och livsmiljöer för djur och växter.

Föreningen Rädda Råstasjön har sedan i somras varit i dialog med Solna Stad och haft möjlighet att lämna synpunkter på återställningsarbetet. Förhoppningen är att den här återställningen bara är början. Det finns fler områden kring Råstasjön som påverkades under byggtiden, och många väntar på att se liknande åtgärder för att ge naturvärdena tillbaka sin styrka och mångfald.

Evenemangsgatan – särskilda utmaningar

En särskild utmaning kvarstår vid Evenemangsgatan, där byggbodarna tidigare stod. Eftersom området ligger på en deponi krävs särskild försiktighet och noggranna lösningar för att återställningsarbetet ska bli långsiktigt hållbart och säkert. Här ställer även lagstiftningen inom miljöområdet stora krav.

Sammanfattningsvis är återställningen vid Råstasjön ett välkommet steg mot att stärka natur- och rekreationsvärdena för alla som bor och vistas i området. Det är många som hoppas att fler förbättringar kommer framöver, så att hela naturreservatet får återhämta sig och utvecklas till en ännu bättre plats för både människor och natur. Så låt oss nu hoppas att alla tillstånd kommer på plats så att det mer naturvänliga kan vara klart till våren kommer.

Det var en gång ett porlande utlopp i reservatet – naturlikt, på papperet i alla fall. För en månad sedan satte vi oss på huk, kisade mot vassen och konstaterade att själva porlandet mer liknade ett generat småprat än en vild fors. Utloppet var igenväxt, lika fullproppat som en pendel i rusningstrafik. Här var det inte tal om porlande, utan snarare om ett högljutt ”host, host” från vattenväxterna som tagit över scenen.

På södra sidan av detta inte-så-porlande utlopp låg en ängsmark, sådd för tre år sedan. Tanken var att den skulle svänga av blomsterliv och insektsfest, men istället har den fått vila sig i form – det vill säga, den har blivit lite för vild och ledig. Vi började undra: Vem har egentligen koll på den där uppdaterade skötselplanen för reservatet? Vi efterfrågade den, med förhoppning om tydliga anvisningar om slåtter, slyröjning och, ja, porlande utlopp.

Vad vi fick var dock något helt annat – ett dokument från Peab som mest beskrev hur den nyanlagda gräsytan skulle tas om hand. Och det var inte alls vad vi var ute efter! Visserligen stod det där med stora bokstäver att gräset borde slås med lie, för bästa resultat. Här såg vi framför oss en riktig landskapsromantik – någon i linnebyxor och stråhatt, svingande en lie i sensommarvinden.

Men verkligheten, ja, den är ju oftast mindre poetisk. Nu när vi kom dit senast såg vi att Solna hade tagit saken – och gräset – i egna händer. Med en åkgräsklippare. Inget sväng med lie, inget slåttergille, nej, här var det motorbrummande effektivitet som gällde. Ängen ser nu ut som en rakad tennisplan, medan det porlande utloppet fortfarande bara småhostar. Så, ett rep i tre år för att skydda marken så den får sätta sig, sen plockas repet bort och marken körs sönder i samband med det!? Något är väldigt fel i det tänket!

Vi kan inte låta bli att undra om nästa kapitel i denna naturvårdssaga kommer innehålla en robotgräsklippare vid strandkanten eller kanske till och med en automatiserad porlmaskin, så att vattnet åtminstone låter lite mer naturlikt. Tills vidare håller vi ögonen öppna efter den berömda skötselplanen – och kanske, kanske dyker det upp någon med lie och stråhatt till nästa säsong. Alltid kan man ju hoppas!

Det finns platser där löftena om naturens återkomst klingar som vårens första fågelsång. Där politikens ord om ekosystemens återupprättelse ska förvandlas till porlande vatten, lekande fiskar och familjer på filtar, omfamnade av den gröna vilan. Råstasjöns utlopp var en sådan plats – en vision ritad på i stadshuset, i färgstarka bilder och med stora ord inför medier och invånare. Men vad händer när verkligheten kliver in och visionen stöter på motvind?

Drömmen om det levande utloppet

Tre år har gått sedan beslutet fattades: Råstasjöns utlopp skulle bli något annat än en anonym rännil, gömd av sly och ogräs. Det skulle lyftas till en naturlik, levande miljö, där vattnet dansade över små stenar och fiskarna letade sig mellan sjö och hav. Kommunen investerade miljoner i detta projekt; planer ritades, arbetslag skickades ut. Pressmeddelanden fylldes av ord som ”biologisk mångfald”, ”rekreation” och ”naturupplevelse”.

Tankarna svävade högt: här skulle barn upptäcka vattnets hemligheter, hundägare strosa med sina fyrbenta vänner längs öppna slänter, och förbipasserande vila blicken i det glittrande vattnet. Det skulle bli en plats för återhämtning, för vila, för det slags lugn som bara ett porlande vatten kan ge.

Verklighetens utmaningar

Men vad möter den som idag söker sig till platsen där Råstasjön möter Brunnsviken? Det som utlovades som ett levande utlopp har förvandlats till ett igenväxt dike, där vattnet snarare suckar än porlar. Slänterna är täckta av tät vegetation, ogräs och sly har tagit över – det prunkande gräset där filtar skulle bredas ut är nu ett snår där varken barn eller hundar vill vistas.

Det är ingen plats för picknick eller naturnjutning. Hundägare undviker området, och den spännande vattendraget som skulle locka nyfikna fiskar och friluftsälskare har förlorat sin glans. Medan miljonerna som investerats försvann i markarbeten och anläggningar, har underhållet uteblivit. Drömmen om ett naturlikt utlopp har slumrat in i skuggorna av försummelse.

Naturreservatets ansvar och förvaltning

När ett projekt genomförs med buller och bång, förväntas uppföljning, engagemang och ansvar. Naturreservatet runt Råstasjön är inte bara en plats; det är ett löfte till framtiden, till barnen som ska leka och till den biologiska mångfalden som ska återetableras. Förvaltningen av sådana miljöer kräver mer än pengar och vackra ord – det kräver omsorg, kontinuerligt arbete och lyhördhet för naturens egna processer.

Underhåll är ingen engångsinsats. Vattendrag och slänter måste rensas, sly ska hållas tillbaka och ekosystemet följas upp. Fiskar rör sig inte av sig själva genom ogenomträngliga diken, och vattnets porlande försvinner när det hindras av förvuxen vegetation. Utan uppföljning är investeringen förlorad – inte bara ekonomiskt, utan också för det förtroende som byggts mellan kommun och invånare.

Vad säger naturen själv?

Om man lyssnar på naturen kring Råstasjön idag, är det inte porlet av vatten som hörs, utan snarare en tystnad, en väntan på att någon ska ta ansvar. Den biologiska mångfalden som skulle frodas har fått mindre utrymme, och de små ekosystemen som skulle växa har kvävts av bristande skötsel. Det levande utloppet har blivit ett exempel på vad som händer när visionen inte får följa med hela vägen – från idé till långsiktigt underhåll.

Naturreservatets syfte är att bevara och utveckla det unika, men när projekt stannar vid invigningen och sedan glöms bort, tappar platsen sin själ. Det som skulle vara en modell för framtidens stadsnära naturvård har blivit en påminnelse om vikten av att följa upp och vårda även det som verkar ”färdigt”.

Naturupplevelse eller besvikelse?

För de som minns pressmeddelandena och de stora planerna, infinner sig en känsla av besvikelse. Var det så här det skulle bli? Istället för porlande vatten och lekande fiskar, möts besökaren av igenväxta diken och slänter i förfall. Familjer och hundägare som förr såg fram emot att vistas vid vattnet undviker nu området.

Men besvikelsen är också en uppmaning – en påminnelse om att naturreservatets värde inte mäts i antalet investerade miljoner, utan i det dagliga engagemanget och den kontinuerliga skötseln. Att restaurera ett vattendrag är mer än att gräva och plantera; det är att följa naturens rytm, att ge plats åt både det vilda och det mänskliga.

Vad kan göras?

Kanske är det dags att återvända till visionen – att se om projektet med nya ögon och fråga vad som krävs för att återge utloppet sin naturlika glans. Regelbunden rensning, kontroll av vegetation, och åtgärder för att stimulera fiskens vandring kan vara en början. Men framför allt behövs vilja och engagemang från kommunen och de som har ansvar för reservatet.

En öppen dialog med invånarna kan också leda till nya idéer: kanske kan skolklasser och föreningar engageras, kanske kan området åter bli en plats för naturskola och gemenskap. Det är först när naturen får leva och invånarna får vara delaktiga som reservatets löfte kan infrias.

Slutsats – Naturen kräver mer än ord

Råstasjöns utlopp är en spegel av hur naturvårdsprojekt kan lyckas – eller misslyckas. Drömmarna om porlande vatten och biologisk mångfald är inte omöjliga, men de kräver förvaltning, närvaro och passion. Det räcker inte att starta projektet med buller och bång; det måste också få vårdas, följas upp och utvecklas över tid.

Så, nästa gång någon promenerar längs reservatets stigar och undrar var det porlande vattnet blev av, är det kanske dags att fråga: Vem tar ansvar för det löftet? Naturen väntar på svar, och invånarna likaså.

…..men vad händer med fågelungarna?

Så här i slutet av juni brukar Råstasjön vara en symfoni av fågelungars entusiastiska pipande, deras vingklappande försök att bemästra luftens lagar och den äventyrliga upptäckten av världen runt sjön. Men i år är det som om någon har tryckt på pausknappen. Fågelungarna är få, och de som faktiskt vågat sig fram ser ut som om de haft en riktigt dålig dag på spa – klibbiga och miserabla. Och trots att solen försökt göra sitt jobb och torka dem, förblir de lika fuktiga som en blöt diskhandduk. Vad kan ha hänt? Är det någon illvillig förorening som smugit sig in i sjöns hemliga kemiska liv?

Som goda medborgare gjorde vi det enda rätta: vi kontaktade kommunekologen. Med största respekt tackade hen för informationen, och våra farhågor skickades vidare inom förvaltningens byråkratiska labyrinter. Kanske hade vi hoppats på en episk räddningsaktion, med ekologen som anländer på vit häst, beväpnad med testkit och en oemotståndlig kärlek till fåglar. Men nej, inget sådant. Råstasjön får fortsätta vänta på sin Sherlock Holmes.

Fotbollens triumf och träningsanläggningens dilemma

Mitt i all denna klibbiga fågeloro finns det dock ljusglimtar. Idrottsplatsen vid Råstasjön får vara kvar för breddfotbollens ädla syfte i stället för att ge plats åt AIK:s träningsanläggning. Den nya hemvisten för träning och taktiksnack kommer istället att byggas på gamla Råsta Café-tomten. Vi hoppas innerligt att denna flytt blir en win-win för alla, inklusive naturreservatet. Men, som alltid med byggprojekt, lurar oron som en skuggande katt. Stora maskiner och känsliga naturmiljöer är ju inte direkt bästa vänner.

Gångvägen – ett envist litet streck på kartan

Och så var det den där gångvägen. Någonstans i underlaget till kommunstyrelsen den 16 juni dök den upp, trots att vi alla varit rörande överens om att den inte skulle byggas. Redan i höstas togs den bort, vi vill inte ha en gångväg inne i reservatet nedanför AIKs fotbollsplan. Kanske är det bara ett slarvfel? Kanske är det en röd tråd i en thriller vi ännu inte förstått? På Solnas hemsida finns den i alla fall inte, så vi håller tummarna för att den förblir en fantom.

Sammanfattning – med lite hopp

Råstasjön är platsen där natur, människor och byråkrati möts i ett smått kaosartat dansnummer. Fågelungarna stretar på, träningsanläggningen finner sin nya plats, och gångvägen snubblar mellan existens och illusion. Vi hoppas att sommaren bjuder på fler ljuspunkter och att den klibbiga substansen hittar vägen ut ur fåglarnas liv. För Råstasjön är trots allt en plats värd att kämpa för – med eller utan klibb.

Solna har sedan ett par månader en ny stadsträdgårdsmästare, som bland annat har ansvaret för vårt naturreservat runt Råstasjön. Idag hade vi en promenad runt sjön, där även en avdelningschef och kommunalrådet för Tekniska förvaltningen deltog. Det var mycket positiva nittio minuter där vi verkar ha en samsyn på många detaljer som behöver göras för att säkerställa att Råstasjöns naturreservat fortsätter vara en källa till glädje för besökarna.

Det var allt från att skylta upp reservatet med informationsskyltar vid de olika entréerna till att försöka sänka nivån på vattnet, som för närvarande ligger runt tio cm över det normala innan utloppet byggdes om. Denna höga vattennivå har skapat kraftig erosion på stränderna och hotar fälla flera träd som står i vattenlinjen.

Vi talade även om att det vore trevligt med lite blomsterängar, och intresse finns, men det kan vara kostnadsdrivande då det troligen skulle innebära att ytskiktet av jord på tänkta ställen skulle behövas tas bort och ersättas med ny mer lämplig.

Vi noterade vidare att det finns byggprojekt som på inkräktat på reservatet och dessa kommer att undersökas av Solna. I allt var det en mycket positiv inställning från Solna och vi ser med tillförsikt fram mot fortsatt samarbete. Detta kommer förhoppningsvis leda till att Rädda Råstasjön, och Naturskyddsföreningen, involveras på ett tidigt stadium i nya projekt. Detta kommer leda till att vi kan moderera kommande insatser innan de kommer till läget att de fått tillstånd och vi behöver överklaga dem.

Så nu ser vi med större tillförsikt mot framtiden för reservatet, och denna skylt har nog gjort sitt.

Råstasjön är ett naturområde väl värt att bevara, och vi har snart kämpat i femton år. Ursprungligen kämpade vi för att stoppa den planerade byggnationen av 1800 lägenheter, vilket visserligen bantades till 800 innan det stoppades av domstol. Att bevara detta område har varit en lång och stundom svår process, men vi fortsätter att stå upp för naturens och samhällets bästa.

Bilfri Sjöväg

Vi har även försökt att få Sjövägen bilfri så att de båda reservaten kunde växa samman, men det blev en halvmesyr med enkelriktning. Motiveringen var att blåljus krävde att det skulle vara en allmän väg, vilket inte stämde. En bilfri Sjöväg skulle ha bidragit till mer sammanhängande och rofyllda naturreservat, vilket tyvärr inte realiserades fullt ut.

Ökad Trafik

Nu ser vi ett förslag från Sundbyberg att öka trafiken på Sjövägen genom att inrätta en bussväg mellan Ör och Sjövägen för att underlätta för Sundbybergsbor att ta sig till Arenastaden. Denna väg skulle byggas på strandskyddad mark och leda till mer tung trafik på den nordliga delen av Sjövägen. Rädda Råstasjön är emot detta förslag, då det skulle påverka både miljön och friluftslivet negativt. Det ska noteras att den tänkta vägen även kommer gå genom strandskyddat område i Solna

Framtiden för Råstasjön

Det är tydligt att Råstasjön är en viktig plats som förtjänar vår uppmärksamhet och omsorg. Vi måste fortsätta att stå emot förslag som hotar dess existens och arbeta för att skapa en hållbar framtid för detta vackra naturområde. Genom att bevara Råstasjön för framtida generationer säkerställer vi att den förblir en fridfull oas i en alltmer urbaniserad värld.

Slutsats

Råstasjöns bevarande är en pågående kamp som kräver engagemang och beslutsamhet. Vi måste fortsätta att försvara detta naturområde mot ohållbara utvecklingsförslag och arbeta tillsammans för att skydda dess unika ekosystem och skönhet. Rädda Råstasjön står fast i sitt motstånd mot ökande trafik och fortsätter att arbeta för en hållbar och harmonisk framtid för Råstasjön.

Henrik från Landet Runt gjorde ett kort nerslag vid Råstasjön en tisdag i mars. Hasse guidade. Vilken tur att vi lyckades stoppa bygget runt sjön och tvinga fram ett naturreservat.

I dagens Mitt i Solna finns det en insändare från Rädda Råstasjön.

Den påvisar det oroliga läget med vårt naturreservat.