Sedan 1972 har vi bott vid Råstasjön och är nu mycket bekymrade över Solna kommuns syn på Råstasjöns naturvärden. Vid våra promenader vid sjön talar vi med många människor som är lika bekymrade och upprörda som vi.

Råstasjön är på grund av sina naturvärden ett älskat område för många tusentals Solnabor och invånare i grannkommunerna. Sjön är unik, den är sannolikt Sveriges finaste slättsjö i stadsmiljö. Att vistelse i naturen är en viktig ingrediens i människors hälsa har dokumenterats i flera forskningsstudier. Att förstöra denna natur med byggnation skulle förstöra möjligheten till rekreation inom närområdet för Solnas invånare. Sjön nås lätt genom att den ligger inom gångavstånd för tusentals människor. Inom närområdet bor många äldre personer som har svårt att ta sig ut i naturen och för dem är Råstasjön det naturområde som ändå står till buds. Där är lätt att gå tack vare promenadvägarna och problemfritt att gå med rollator, rullstol och barnvagn.

Att bygga hus på det sätt som är tänkt i det nya planförslaget skulle förstöra naturvärdena i hela Råstasjöns område. Bebyggelsen – upp till 11 våningar höga hus innehållande 600-700 lägenheter – är till stor del placerad inom strandskyddat område. Inte bara den mark som är tänkt att husen ska stå på blir förstörd, utan ett avsevärt större område. Runt byggnaderna anläggs gångvägar, parkmark och rabatter. Invånarna i de nya husen kommer sannolikt att kräva att träd fälls för utsiktens skull. Den värdefulla våtmarken måste dräneras eftersom man inte kan bygga hus på den. De nya invånarna kommer heller inte att vilja ha sankmark i närheten av bostaden. Att torrlägga våtmarken skulle göra stor skada för växt- och djurlivet. Själva byggnationen skulle förstöra all mark, ända ned till stranden, i hela norra och nordöstra området på grund av de vägar och upplag som måste anläggas. Ett gott exempel på hur mycket mark som blir förstörd i samband med byggnation har vi redan: byggandet av Arenastaden. De förslag som kommunen anger för att spara naturen i norr är helt orealistiska. Hela området kommer att bli förstört. De styrande politikerna påstår att det går bra att kombinera byggnation med bevarande av naturvärden, vilket är helt felaktigt.

Skrattmåskolonin skulle med all sannolikhet upplevas som störande av de boende, som skulle kräva att skrattmåskolonin åtgärdas. Skrattmåsarna å sin sida skulle bli störda av byggnationen och de skulle minska i antal eller försvinna helt. Detta skulle medföra att även alla de änder av olika arter, som häckar i skydd av skrattmåskolonin, skulle minska. Råstasjöns skrattmåskoloni är den näst största i Stockholms län och är skyddad genom artskyddsförordningen. Ett anmärkningsvärt stort antal fladdermusarter, sju arter, har observerats vid Råstasjön. Även de är skyddade av denna förordning.

För undervisning av skolbarn har Råstasjön visat sig vara mycket lämplig. Sjön ligger så nära att en utflykt bara behöver ta ett par timmar i anspråk. Ska man bege sig till någon annan fågelsjö måste en hel dag avsättas för utflykten. Sjön kan lätt nås även av skolklasser från grannkommunerna tack vare närheten till tunnelbana. Ingen annan sjö kan bjuda på så många fåglar som kan beskådas på nära håll. Vid Råstasjön är fåglarna vana vid människor och därför så orädda att barnen kan se dem utan att använda kikare. Under de senaste åren har omkring 60 skolklasser fått undervisning om växter, fåglar och andra djur vid sjön, och verksamheten fortsätter. Den drivs av Naturskyddsföreningen i Solna-Sundbyberg tillsammans med professor Magnus Enquist.

Kommunen avser att bygga bostadshus på strandskyddad mark i den nordöstra delen av området med motiveringen att marken där inte har samma naturvärde som resten av den norra och västra delen. Att naturvärdena inte skulle vara värdefulla i detta område är inte riktigt. Visserligen har kommunen redan delvis förstört området genom att fälla träd och placera byggbodar, vägar och diverse upplag på det som för bara några år sedan var naturmark, men dessa platser kan och ska återplanteras med inhemska träd och åter bli det viktiga område för diverse sångare, inklusive näktergal, som det en gång var. Fåglarna har i detta område nu fått ett avsevärt mindre utrymme och deras antal har minskat. Sjön är ett relativt litet, mycket artrikt område med höga naturvärden. Just på grund av att sjön med omgivningar utgör ett litet område och ändå har ovanligt stor artrikedom är det viktigt att inte störa balansen med någon som helst byggnation. Att bygga i detta område blir ett så stort ingrepp att det medför att spridningsmöjligheterna för fåglar, insekter och växter inom sjöns område skärs av i nordost. Cirkulationen runt sjön är nödvändig för att artrikedomen ska kunna bibehållas.

Nedanför husen föreslås diverse anläggningar för lek och idrott, nya naturstigar samt spänger m m, allt innanför strandskyddslinjen, för att ”tillgängliggöra” naturområdet. Detta skulle göra mycket stor skada på hela sjön och dess omgivningar. För att artrikedomen ska kunna bevaras måste hela området lämnas orört. Med de tänkta anläggningarna blir det ingen natur över att göra tillgänglig, endast ett stycke park. Det är viktigt att inse skillnaden mellan natur och park!

Även på flera andra ställen runt sjön avser man att göra diverse anläggningar till friluftslivets fromma. Detta skulle skada naturvärdena avsevärt. Det finns redan tillräckligt stora områden med gräs för träning, lek och bollspel vid sjön.

Under alla år vi bott i Råstasjöns närhet har vi dokumenterat fågel- och växtlivet. Våra förteckningar innehåller 181 fågelarter och drygt 350 växtarter, varav ett antal är rödlistade. Så stor artrikedom är ovanligt för ett så litet område. Områdets artrikedom bekräftas också lätt av det stora antal fågelskådare som söker sig till Råstasjön.

Vi hoppas att Solnas politiker ska tänka på Solnabornas behov av att ha fortsatt tillgång till Råstasjöns natur. Att bygga bort värdefull naturmark i ett redan tätbebyggt område skulle bli till stor skada för Solnas invånare. Visst behövs det fler bostäder, men väldigt mycket byggs för närvarande i Solna på olika håll, inte minst i Arenastaden.

Det bästa man kan göra för Råstasjön, och för alla människor som vistas där, är att inte göra något mer nu – förutom att återställa det som blivit förstört, och att utreda möjligheten att göra Råstasjön till ett naturreservat.

Hasse Ivarsson      Birgitta Norbäck-Ivarsson