På måndag 13 april kommer ett ärende upp i Solna Kommunstyrelse. Förslaget som ligger skulle innebära att Solna ska ersätta Råsta Holding med ny mark eftersom länsstyrelsen tagit bort ett kvarter i den planerade bygget. Som vi skrev tidigare, (M)an lade sjön i pant.

I Aktieägaravtalet finns det ett antal intressanta punkter. Ingen av dessa kan användas som underlag för att Solna ska erbjuda annan mark i stället för den som länsstyrelsen har undantaget i sitt godkännande. Det skulle vara mycket intressant att få veta på vilka grunder Solna tagit fram ett så generellt förslag där KS ska godkänna en carte blanche för en tjänsteman att efter eget gottfinnande byta mark.

Alla parter måste vara medvetna om att det inte fanns godkända byggplaner för hela området, vilket klart framgår av punkten 1.3.6 ”marken övertas i befintligt skick”.

Finns det hemliga överenskommelser som står över aktieägaravtalet, var finns det då det underlag hos Solna där det klart framgår att Solna ska kompensera Råsta Holding om viss mark inte kan byggas. Hur stort område har Solna i så fall lovat (garanterat) att det ska gå att bygga på, och hur kunde man i så fall göra det innan saken varit prövad.

Punkten 1.3.6 innebär ju att all mark tas över i befintligt skick, det måste ju även betyda om det är möjligt att bygga eller inte. Vi ska vidare tänka på att alla i Råsta Holding med sin bakgrund inom byggnation borde varit medvetna om att det kan vara områden som det blir omöjligt att bygga på.

1.6.1 är lite konstig, borde inte exploateringen även vara bra för Solnas innevånare?

1.6.4 Talar emot att Solna ska kompensera Råsta Holding. Det står ju klart att om man ska kunna bygga om man har lagakraftvunna detaljplaner och bygglov. I dagsläget finns ju inget av dessa på plats. Länsstyrelsen har i sitt godkännande sagt att ett kvarter ska tas bort, då det ligger helt i deponin. Detta gör ju att om länsstyrelsens beslut skulle vinna laga kraft, har just detta kvarter aldrig fått lagakraftvunnet bygglov, varför det inte finns anledning att kompensera.

foto Lars G. Lindström